Vinter

2014. Slutet gott, i bilder.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Hej hej 2015!

Annonser

Whåt a day!

Att lägga sig med fuktigt hår efter en hårinpackning är icke bra. Vaknade i morse och hade världens penntrollsfrilla. Volym deluxe. Tänkte att det löser sig säkert om jag trycker ner en tjock mössa över pallet. Yeah right. Still standing kan man säga. Sen har jag skurit mig på en konservburk och skulle ta ett nytt plåster innan vi gick hemifrån. Tappade då plåstret och när jag reste mig upp tjongade jag skallen rätt upp i köksluckan. Svor som fan. Bula al’a Tom & Jerry god damn it.

Men iväg kom vi, jag och Blommorna. Skrattade åt att det var så kallt att det fryser till is i näsborrarna när man andas. Vinkade hejdå vid skolan och jag fortsatte promenaden ner till pendeltåget.

Satt i egna tankar och skickade sms till Varma Famnen. Skrev att jag tyckte morgonens resa kändes längre än vanligt. Gick sakta på nåt vis. Tryckte på Send och tittar sen ut genom fönstret. NEJ! Har åkt för långt! Hur fasen är det möjligt? Tusentals människor hoppar av vid Centralen varje morgon, likaså jag. Men nähe, jag har helt missat denna rutin och får nu hoppa av på okänd ort och ta ett annat tåg tillbaka.

Vf skrattade åt mig men faktum är att det faktiskt var hans fel. Han befann ju sig i mina tankar och distraherade mig. Knast.

Kom en halvtimme försent till kontoret, men ingen märkte nåt. För ingen var här. Skönt.

Bara för detta penntroll att jobba på och hoppas att torsdagen kommer börja liiiite lugnare än idag.

Tjipp & tjopp – jag har en extra huvudknopp.

Tantvarning?

Alltså. Jag gillar snö. Jag älskar hur det knarrar under skorna, hur det glittrar i solen och hur flingorna lägger sig på mina nymålade ögonfransar.

Men jag är ju *hosthost* litesådär 30+ och såhär på äldre dar är jag livrädd för att halka. Jag spänner hela kroppen när jag på morgonkvisten går nerför en brant backe för att komma till pendeltågen. Vill inte känna att jag tappar balansen och kanske slår halvt ihjäl mig, kanske tom bryter lårbenshalsen?! Hujedamej!

Men snö är vackert, det tycker jag. Det ljusar upp, gör mig sprittande glad. Jag ler inombords. Kanske jag skulle lägga mer energi på att vara mindre tant och i detta nu springa ut i mina pyjamasbyxor och göra vinterns första snöängel!?

Är du på?

Maj gadd, är bara förnamnet!

Sitter där och fryser som satan, på det gamla tåget som ska ta mig hem igen. Hem efter en helt fantastiskt underbar helg med min Varma Famn. Vi har som vanligt skrattat, myst, tramsat massor och bara njutit av varandra. Men tiden ihop går alltför fort och det är ingen glad LillaJag som sitter där och huttrar och bara önskar jag kunde vrida tillbaka tiden.

Utanför en liten sketen pluttstad får vi information att det är fel på loket och de ska invänta nytt inom ett par timmar. Så jag försöker fördriva tiden med att skicka sms och snurra runt på ansiktsboken. Problemet är bara att inga el-uttag finns så jag kan inte utnyttja datorn eller ladda mobilen. Så sitter och blundar och tänker tillbaka på helgens händelser. Och fryser.

Efter ett par timmar rullar vi äntligen igen. Bara en sådär 5,5 timme efter tidsplaneringen. Suckar tungt och pratar med Varma Famnen, att jag mycket hellre skulle tillbringa dessa timmar med honom under hans varma täcke. I hans famn, där jag alltid vill vara.

Så istället för att komma hem runt halv tio på söndagskvällen snurrar jag runt i city klockan tre på natten i jakt efter en taxi. Fryser fortfarande ända in i benmärgen. Får tag i en bulle, muttrar min adress och vill nu bara hem.

Godnatt-sms till älsklingen och somnar fullt påklädd.

Vaknar med världens mest täppta näsa och en hejdundrande huvudvärk. Kroppen är svag och mörbultad. Bara att sjukskriva sig. Sen att längtan efter min kärlek river i hela kroppen gör inte dagen bättre. Han är på väg till ett annat land och psykologiskt blir saknaden efter honom mer påtaglig och jag håller på att dö av abstinens efter honom.

Så nu sitter jag här och tycker riktigt synd om mig själv. Snörvlar. Och längtar. Så ikväll lär det bli jag som trycker i mig en chokladkaka med hopp om att det ska göra både min förkylning och galna längtan mer hanterbara.

Maj gadd, I feel like crap.