Varma Famnen

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Annonser

Du, Varma Famnen…

Har jag sagt att jag längtar efter dig?

Har jag sagt att du är världens bästa make?

Har jag sagt att jag älskar dig?

 

För det gör jag.

För det är du.

För det gör jag. Muheffa.

 

Härlig Helg

Sitter i köket och arbetar. Ganska lugnt på mailfronten så passar på att skriva lite här istället.

Kom ner till soliga Skåne i går vid halv sex-tiden. Tågresan gick fort och smidigt och det var fantastiskt underbart att kliva av och rätt in i Vf’s famn efter nästan en månad från varandra. Mycket pussande innan vi klev in i bilen för att åka och handla lite.

Hemma väntade även mitt solsken i form av lillebror. Han ‘bor’ just nu tillsammans med Vf då han inte har någon egen lägenhet. Mysigt att även få kramas med honom!

Helgen kommer vi spendera på hemmaplan iförda våra rutiga pyjamasbrallor, god mat och gott i glasen. Vet att det även kommer flabbas en massa och ser fram emot alla ljuvliga skratt.

Så, kompisar, jag önskar er en finfin helg! Njut och ta hand om varandra.

Nu ska jag gå och pussas mera med min älskade make ..

 

Steve-Martin

Viva la españa!

Resa bokad. Ska bli så fantastiskt gött! Två veckor till Spanien, jag, Vf och våra 3 huliganer. Vi flyger till Alicante och tar oss ‘nedåt’ till Los Alcazares, där vi ska bo på Senator Mar Menor Resort. Ser verkligen superfint ut!

133192196_x

Efter en vecka drar vi vidare till staden med det roligaste namnet enligt Blommorna; Pilar de la Horadada. Där ska vi bo på ett hotell som heter Palmera Beach.

image_2410_v1

Palmera-Beach-polbar

Har inte varit i Spanien förut, förutom Kanarieholmarna 2005-nångång, så denna resa ska bli spännande att få utforska och uppleva med mina kärlekar.

Vi hade absolut inte haft råd att resa om det inte var för att vi för, lite över ett år sedan, gick med i en livsstilsklubb: DreamTrips. Allt finns enkelt att hitta via en app, (eller nätet såklart) så vi kan boka vadsomheslt vartsomhelst. Det är mer än bara en bokningsapp, det är en hel resecommunity.

Dreamtrips ger oss tillgång till hotell, flygresor, kryssningar, aktiviteter mm till helt grymma priser. Med lägstaprisgaranti! Så bra!

Ännu bättre är att vi kan samla på oss resepengar, dvs pengar som vi kan delbetala våra resor med. Äter vi på utvalda restaranger får vi 20% eller mer tillbaka via appen, som vi kan resa för. Eat & Earn. Drömmen!

Dreamtrips själva grundvision är att vi alla ska ha råd att resa. resa tillsammans och få ha härliga upplevelser tillsammans med vänner och familj. Det är upplevelserna vi kommer minnas senare i livet och det är upplevelser vi samlar på ..

Underbart – Maravilloso!!

… 76 dagar 19 timmar och 53 minuter kvar …

 

 

 

Käftsmäll

Är tillbaka i mitt hem igen sen någon vecka tillbaka. Sicken käftsmäll alltså. Trodde det skulle vara überskönt att komma tillbaka, men fy vad jobbigt det är. ALLT ska återställas. Visst är det skönt också, och jag är såklart tacksam att jag har hemförsäkring och jada jada jada..

Har, med Vf’s hjälp en helg, packat upp runt 80 kartonger, ställt saker på sina platser och försökt komma ikapp med all tvätt osv osv.. Var efter det tvungen att sjukskriva mig en vecka då själen var alldeles trasig. Och är nog fortfarande. Känner mig ensam och ensam är inte alltid starkast. Tro mig, jag vet.

Men försöker ta en dag i taget och djupandas. Hoppas kunna känna mig hel och lycklig snart igen..

 

Tjipp & kliv – någon som vill byta liv?

Klantballe

21 december fick jag ett samtal från mina Blommor. De skulle efter en pappavecka gå över till mig, och jag hörde på deras röster att de var alldeles  skräckslagna! Efter jag försökt lugna ner dom, jag var på bussen med 7000 julklappspåsar, så berättade de att när de öppnat min ytterdörr så hade det bara vällt ut grå, tjock rök från lägenheten. De hade stängt dörren igen och gått ut på gården. (detta berömde brandmännen de för) Bästa Blommorna!
Jag la ner mobilen på sätet bredvid och tog upp min jobbmobil och ringde brandkåren.

Både de och jag kom till hemmet ungefär samtidigt. Då hade jag också alldeles precis kommit på att jag tänt adventsljusen på morgonen, vilket jag aldrig gör annars. Hade helt glömt bort det och knallat till jobbet som  vanligt. Förbannat korkat!

Den panik jag kände, hopplöshet och maktlöshet som brände i bröstet, vill jag aldrig uppleva igen. Önskar inte ens min värsta fiende dessa känslor. Skulle jag förlora hela mitt hem nu? Jag satte mig på huk, försökte andas lugnt medan tårarna bara forsade ner. Kramade om mina fina och vi fick prata med både läkare, polis och brandmän.

Vi hade tur. Det brann enbart i staken. Blev ett litet märka bara på bordet. Men jag hade haft små julgranskulor längst ner och när de smälte utvecklades plaströk vars sotflingor nu fanns överallt! Men annars hade allting klarat sig. (jävla röta alltså!) De öppnade alla mina fönster och in med en stor fläkt som tog bort all rök.

Jag och Blommorna sov över hos min bästa vän Saris den natten. Jag har aldrig gråtit så mycket tror jag och jag måste åldrats 30 år bara den kvällen. Saris gjorde sitt yttersta för att vi skulle känna oss trygga och må bra igen.

Dagen efter körde Varma Famnen upp och mitt försäkringsbolag hade ordnat evakueringslägenhet till oss. Bara att hämta det vi kunde ta i hemmet och ta med oss dit. Saris hade köpt en julgrupp till oss för att vi skulle ha lite julkänsla i det ‘nya’ hemmet. En underbar gest, som får mig att bli tårögd även nu, bara av tanken på det.

Och här sitter vi alltså nu. Min lägenhet saneras denna vecka och de har tömt den på allt! Alltså verkligen ALLT!
Vet inte än när vi får och kan ‘flytta’ hem igen. Men är så oerhört tacksam att jag hade sådan tur att allt är intakt, att jag har kvar vårt hem och att jag hade hemförsäkring!!

Fy fan alltså sicken pärs detta varit.

Längtar till den dagen vi kan tänka tillbaka på den här händelsen och kanske riktigt förstå vilken otrolig tur vi hade och vad starka vi var som, trots allt, kunnat fixa en bra jul och nyår för våra små kottar och det bästa av allt; klarat oss …

image

Väskan är packad …

.. och håret slarvigt lockat. LillaJag är redo att kliva på tåget söderut. Jag är mer än redo att hopplastega rakt in i Varma Famnens famn. Borra in näsan min i hans hals, insupa hans doft och känna värmen från hans bröstkorg.

11 dagar har gått sen vi kramades sist och det är dax att tanka kärlek.

Jag längtar.

The best view..

Jag gör det gärna och jag gör det ofta. Jag kikar på Honom i smyg.

Det är fantastiskt att se honom ligga bredvid mig på morgonkvisten, ha hans arm under mitt huvud, och hela han ser sådär skönt avslappnad ut. Han andas lugnt och hans bröstkorg häver sig upp och ner, sakta, och jag kan ligga och titta på denna underbara varelse hur länge som helst. Ligger stilla, andas försiktigt så jag inte ska väcka honom och min bröstkorg känns sprängfull av kärlek.

Hans sätt att stryka sin skäggstrimma med sina smala, vackra fingrar när han tänker på nåt eller hur han drar sin hand över den rakade hjässan när han grubblar, får mig alltid att le. Jag brukar påpeka när han gör det, och vi skrattar åt det tillsammans.

Jag fascineras över hur lätt hans fingrar dansar över datorns tangentbord när vi sitter och letar efter roliga klipp på YouTube, och tycker om att han sen lägger sin hand på min, när vi hittat klippet vi båda skrattar åt.

Sommartid när han står och grillar, kan jag riktigt se hur han myser. Det syns väldigt tydligt överhuvudtaget att han tycker om att laga mat, och jag sitter där på en bänk eller vid köksbordet, med en kall öl, iakttar, och blir lite sådär fånigt mysig jag med i hela kroppen.

När han pratar med sina vänner, drar ett skämt och jag ser hur hans ögon glittrar till och hans mun le för att sen börja skratta, gör mig sprittande glad i hela kroppen. Hans skratt smittar alltid och det har ett skönt knarrande avslut som jag kan sakna och längta efter som bara attans.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att berätta hur jäkla underbar Han är att titta på, hur mycket jag kan njuta av att bara sitta och le åt hans rörelser och gester. Men jag tror det mest fantastiska är när han upptäcker att jag kikar på honom och hans bruna möter mina blå. När jag ser hans kärlek lysa genom och han låter mig veta, bara genom sin blick, att han älskar mig mer än mest.

För det är ju då livet är som bäst, när jag är så nära Honom att jag kan kolla på honom i smyg.

Nytt år – samma drömmar

Livet fortsätter och på nästan samma spår som förut. Mina grubblerier kommer och går och min sömn är lika kass som innan. Jag behöver inte ta någon insomningstablett när jag är med Vf eller på helgerna med mina Blommor. Men de övriga dagarna kryper ångesten längs ryggraden och stressen bygger näste i magtrakten. Behövs bara ett litet frö av någon tanke som börjar gro vid läggdags, för att hjärnan ska spinna igång och sömnen uteblir.

Annars då? Jodå. Akkurat. Fortfarande fruktansvärt kär i min make, känns som kärleken bara blir starkare för var dag, och jag är innerligt glad att han finns. Han är helt enkelt bästast. Mina Blommor växer så det knakar och sprider skratt och kärlek. De är verkligen det bästa jag gjort här i livet och jag tar vara på varenda kram och puss de ger mig. Mammas tjejer.

På jobbet rullar det på. Det är inte alltid jag diggar arbetsuppgifterna, men för det mesta så känns allt bra.

Framtiden? Har bestämt för flytt ska ske det här året. Gärna så Blommorna kan börja i sina nya skolor efter sommarlovet. Men det finns hinder på vägen innan drömmar kan besannas, men det är detta jag visualiserar iallafall.

 

Tjipp och hej – vi får hoppas 2015 gör mig till en ännu lyckligare tjej.