Varma Famnen

2 dagar kvar …

.. tills jag sätter mig på tåget söderut och min och Vf’s barnfria semester börjar. Två veckors bilsemester tillsammans med bästa Finskan och Kvicken. En vecka i Kroatien och därefter en vecka i underbara Ungern väntar …

… och jag gör allt för att ducka för kollegorna.. smyger omkring, låser in mig på toan och lägger in möten i kalendern som inte existerar. Haha! Jag vill inte mer.

Ge mig semester NU för bövelen!! 😛

 

CrikvenicaBeach

Annonser

2017-05-16

Herreminje. Energin är slut, motivationen noll och inga ord i huvudet som önskar bli nerplitade. Annars brukar jag behöva skriva av mig när jag mår dåligt, men nu känner jag mig enbart tom.

Livet testar oss verkligen och det känns motigt satan just nu. Beslut vi inte kan göra så mycket åt är tagna och vi kan förmodligen bara försöka hänga med så gott vi kan.

Om Vf och mina år tillsammans, hittills varit en berg och dalbana med massa hinder som vi klarat av, är det ingenting mot vad vi har framför oss. Kan inte riktigt förstå eller se lösningen på hur vi ska klara av att bestiga detta jätteberg som är satt framför oss, men nog jäklar ska vi klara av det här också. Right?

 

large (2)

 

7 år

Varma Famnen och jag firade sjuårsdagen med en weekend i Köpenhamn. Galet najs! Bokat First Hotel Twentyseven fredag till söndag, deluxerum med sen utcheckning. Amäh behöver jag skriva hur underbart vi hade?

Svar nej. Ger er lite bilder istället. Pöss!

 

 

 

 

Countdown

Det känns ju för himla gött att börja 2017 med att boka och planera sin sommar.

167 dagar kvar till bilsemester med Vf och våra bästa vänner Finskan och Kvicken. Vi ska brumma ner till Kroatien där vi hyrt hus. Bara ligga på beachen, flabba och dricka gott en vecka, för att sen ratta bilen mot en vecka i Ungern. Samma ställe som vi var på för 2 år sedan. Ett litet paradis precis vid Balatonsjön. Love it!

Efter detta äventyr blir det lite oplanerat häng med våra huliganer, för att sen gå tillbaka till the office.

Men bara nån vecka, för sedan drar jag och mina Blommor till Mallorca. Aldrig varit där och det ska bli najsigt att spana in vad Alcudia kan leverera. Har aldrig semestrat ensam med tjejerna så bara det känns fantastiskt spännande. Ligga under en parasoll vid havet och läsa pocketböcker, samtidigt som jag kan kika på mina fina, som säkerligen kommer ligga guppandes på varsin madrass på Medelhavets vågor. 208 dagar kvar.

 

Ni förstår väl att jag längtar och ser fram emot sommarens planer?! Wiho!

 

Lilla Ego

Jag gör: arbetar. Eller ja, bloggar ju just nu men sitter på kontoret.

Jag kan: tydligen inte få igång min arbetsmoral…

Jag handlar: mycket inredning. Gör alltid det på hösten.

Jag borde: ta tag i tråkiga fakturor.

Jag måste: börja träna igen. Maj gadd vad tröskeln är hög!

Jag vet: att mina Blommor är de finaste som finns!

Jag tycker: att Donald Trump är patetisk.

Jag tänker: på min älskade Varma Famn… nästan hela tiden faktiskt.

Jag förbrukar: clementiner. I drivor.

Jag lyssnar: på musik hela dagarna. Det får mig att må bra.

Jag längtar: till helgen, till nästa helg, till julledigheten…

Jag fasar: att inte komma i mina favoritjeans igen.

Jag använder: en massa dumma bortförklaringar till att inte börja träna. *knäpp*

Jag njuter: när mina Blommor skrattar ❤

Jag äter: alldeles för lite, för sällan och troligen helt fel.

Jag dricker: vatten, öl, vin i alla färger och skumpa.

Jag struntar: i att kolla mitt kontoutdrag. Jag bara kör på.

Jag tittar: gärna på serier med min man.

Jag läser: ofta böcker. Avslutade nyss ‘Arvet efter dig’. Så bra! Hoppas dock på en fortsättning..

Jag vill: flytta ihop med Vf. Snart 7 år har vi pendlat …

Tjilleviff – snart helg & det är kiff!

Vår helg

Helgen har varit helt fantastisk! Jag och Vf är pretty prestigelösa och har inga höga krav sådär .. men just det här hotellet var väl inte exakt det som vi förväntat. Rent, ja – men inte sådär fancy schmancy som man kanske önskar när man ska hotellmysa med sin kärlek. Men så länge vi är nära så har vi det alltid bästast. Som sagt, prestigelösa. Haha!

Bilderna får tala för sig själva.

 

Vi åt på Il Forno på fredagskvällen, en saffransdoftande risotto som får alla tummar upp, promenerade till Rålambshovsparken och drack gott på en Boulebar i kvällssolen, tog några Staro på en ‘typical english pub’ nära vårt hotell, blev tjenis med ägaren som bjöd oss på varsin öl, delade en flaska skumpa i plastglas nerbäddade i sängen och vi bara njöt av varandras sällskap och flabbade järnet – som vanligt.

En helg helt i vår stil. Detta kommer vi garanterat göra om! ❤

 

 

Status

Dagens humör: Trött, tröttare, tröttast

Dagens borde: Ta mig i kragen och sätta igång och kolla fakturor här på jobbet. Men nä .. såå trist ju.

Dagens frisyr: Penntroll med hästsvans

Dagens klädsel: Leggings, långskjorta och tröja över. Allt i svart. Såklart.

Dagens planer: Snart lunch = jaga Pokemons. Inga konstigheter. Sen hem och pussa på mina Blommor och Vf som kom igår. Så. Jädra. Underbart. Åsså ett glas gott efter det.


Dagens materiella vill ha:
Ny mobil. Pronto.

Dagens fundering: Vart jag ska gå på lunchen för att fånga flest och mest rare Pokemons.

Dagens tråkigaste: Fakturorna som väntar + dagens väder. Vaffan har augusti levererat hittills?!

Dagens längtan: Helgen. Hotell fredag-söndag med maken väntar. Fatta så härligt! ❤

 

Hur har ni det då?

Upp å ner å upp igen

Ibland känns det verkligen som att vi är ett, delar allt och lever ” tillsammans ” trots många mil mellan oss. Och ibland kommer verkligheten ikapp en som en rejäl käftsmäll.

Han lever ju faktiskt ett eget liv de jämna veckor och helger som vi inte är nära. Och likadant jag. Men då vi är ifrån varandra delar vi ju allt vi gör genom samtal, mail & sms såklart.

Varför gör det då lite mer ont i själen vissa dagar än andra. Varför kommer då tankar om att livet är bra jävla orättvist att vi inte får vara nära, tillsammans  – alltid. Varje dag. 9 dagar i veckan.

Jag borde ju såklart istället fokusera på det faktum att jag mött mitt livs stora kärlek och är så oerhört lycklig att Han finns i mitt liv än att tänka att någon borde få en spark på smalbenet som bestämde att avståndet mellan oss inte går att krympa så fort som vi önskar.

Ibland är livet bra jävligt, och ibland jävligt bra.

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image