Tvi fan

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Annonser

Varför.

Hur kommer det sig att jag bara kommer på att uppdatera min lilla vrå när jag mår som sämst? Jag vet inte. Måste ju vara sjukt tråkigt som läsare att bara läsa negativa saker.. Men är det inte lite så när det kommer till ‘dagböcker’? Att man liksom uppdaterar om man mår skit eller är överdrivet lycklig, eller nykär? Typ.

Jag sjukskrev mig förra månaden. Hela jag var slut efter allt som hänt. När jag väl skulle friskskriva mig kom Herr Influensan på besök… Ja, ni kan ju bara tänka er hur schysst mitt lönekuvert ser ut denna månad.

Fick fan en chock idag när jag såg månadens inkomst. Jamenalltså. Har inte haft sån kass lön sen jag var 17 och slet röven av mig i en sportbutik i förorten.

När räkningarna är betalda kommer jag enbart ha dammråttor kvar på kontot. Jättekewl. Verkligen.

Vettifanken hur jag ska klara det. Två döttrar som jag inte vill ska känna av min ekonomiska situation, mat, helgmys etc.

För inte tala om att sällskapa med maken min. Det kan jag ju bara glömma. Blir inga tågresor söderut för min del under april månad.
Finns. Inga. Pengar.

Så ja. Det var dax att uppdatera bloggen min. Med skit. Igen.

Tjipp å hej – från en megafattig lilla mig.

Käftsmäll

Är tillbaka i mitt hem igen sen någon vecka tillbaka. Sicken käftsmäll alltså. Trodde det skulle vara überskönt att komma tillbaka, men fy vad jobbigt det är. ALLT ska återställas. Visst är det skönt också, och jag är såklart tacksam att jag har hemförsäkring och jada jada jada..

Har, med Vf’s hjälp en helg, packat upp runt 80 kartonger, ställt saker på sina platser och försökt komma ikapp med all tvätt osv osv.. Var efter det tvungen att sjukskriva mig en vecka då själen var alldeles trasig. Och är nog fortfarande. Känner mig ensam och ensam är inte alltid starkast. Tro mig, jag vet.

Men försöker ta en dag i taget och djupandas. Hoppas kunna känna mig hel och lycklig snart igen..

 

Tjipp & kliv – någon som vill byta liv?

Längtar hem.

Ännu en helg i denna fashionabla lägenhet suger purjo. Tjockistvn visar bara blaj och rastlösheten har slagit rot i kropp och knopp.
Har dock ingen energi att hitta på nåt.

Funderar på att gå in och fjanta mig för Blommorna som är helt inne i sitt Minecraft-maraton.
Men pallar nog inte ens det.

Nä. Ligger nog kvar här i den ultraobekväma skinnsoffan och glor vidare på dumburkens värdelösa utbud.

Ja. Bra. Då vet ni och slipper sväva i ovisshet hur lillajag har det denna lördag.

Er tur. Berätta. Hur har ni det då?

 

image

Tjipp och tjem – jag längtar både efter hem och lem.

Lördag 28 november

Ligger på rygg i soffan. Det är lördag, ljusen är tända, filten på men trots myset känner jag mig inte riktigt hel.
Tankarna i huvudet vill inte landa. De fladdrar iväg långt långt bort. Får mig att bli lite ledsen inombords och jag försöker så oerhört att få bort det mörka och istället tänka ljusa, ljuva tankar.

Men ibland är det så svårt. Jävla avstånd.

16 dagar & 28 timmar

Nedräkning till kramkalas med den finaste.

Fan vad det gör ont att inte ha samma kontakt som annars. När han kliver upp sover jag. När jag som nu längtar som fan efter hans röst, sover han.

Usch för långdistansförhållande. Men tvi vale × miljoner för jobbresor till landet långt åt tjottahajti.

image