#tbt

Upp å ner å upp igen

Ibland känns det verkligen som att vi är ett, delar allt och lever ” tillsammans ” trots många mil mellan oss. Och ibland kommer verkligheten ikapp en som en rejäl käftsmäll.

Han lever ju faktiskt ett eget liv de jämna veckor och helger som vi inte är nära. Och likadant jag. Men då vi är ifrån varandra delar vi ju allt vi gör genom samtal, mail & sms såklart.

Varför gör det då lite mer ont i själen vissa dagar än andra. Varför kommer då tankar om att livet är bra jävla orättvist att vi inte får vara nära, tillsammans  – alltid. Varje dag. 9 dagar i veckan.

Jag borde ju såklart istället fokusera på det faktum att jag mött mitt livs stora kärlek och är så oerhört lycklig att Han finns i mitt liv än att tänka att någon borde få en spark på smalbenet som bestämde att avståndet mellan oss inte går att krympa så fort som vi önskar.

Ibland är livet bra jävligt, och ibland jävligt bra.

Annonser

The best view..

Jag gör det gärna och jag gör det ofta. Jag kikar på Honom i smyg.

Det är fantastiskt att se honom ligga bredvid mig på morgonkvisten, ha hans arm under mitt huvud, och hela han ser sådär skönt avslappnad ut. Han andas lugnt och hans bröstkorg häver sig upp och ner, sakta, och jag kan ligga och titta på denna underbara varelse hur länge som helst. Ligger stilla, andas försiktigt så jag inte ska väcka honom och min bröstkorg känns sprängfull av kärlek.

Hans sätt att stryka sin skäggstrimma med sina smala, vackra fingrar när han tänker på nåt eller hur han drar sin hand över den rakade hjässan när han grubblar, får mig alltid att le. Jag brukar påpeka när han gör det, och vi skrattar åt det tillsammans.

Jag fascineras över hur lätt hans fingrar dansar över datorns tangentbord när vi sitter och letar efter roliga klipp på YouTube, och tycker om att han sen lägger sin hand på min, när vi hittat klippet vi båda skrattar åt.

Sommartid när han står och grillar, kan jag riktigt se hur han myser. Det syns väldigt tydligt överhuvudtaget att han tycker om att laga mat, och jag sitter där på en bänk eller vid köksbordet, med en kall öl, iakttar, och blir lite sådär fånigt mysig jag med i hela kroppen.

När han pratar med sina vänner, drar ett skämt och jag ser hur hans ögon glittrar till och hans mun le för att sen börja skratta, gör mig sprittande glad i hela kroppen. Hans skratt smittar alltid och det har ett skönt knarrande avslut som jag kan sakna och längta efter som bara attans.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att berätta hur jäkla underbar Han är att titta på, hur mycket jag kan njuta av att bara sitta och le åt hans rörelser och gester. Men jag tror det mest fantastiska är när han upptäcker att jag kikar på honom och hans bruna möter mina blå. När jag ser hans kärlek lysa genom och han låter mig veta, bara genom sin blick, att han älskar mig mer än mest.

För det är ju då livet är som bäst, när jag är så nära Honom att jag kan kolla på honom i smyg.

Ett inlägg från 2011 som funkar även idag #tbt

Visst har vi alla många minnen från våra Midsommar-helger bakåt i tiden. Vissa är underbara att tänka tillbaka på, vissa kanske man helst önskar att man inte kom ihåg.

Mina barndomsminnen är ljuvliga, vi plockade blommor och hela områdets små glin hjäptes åt att klä stången & när vi ansåg att den var klar satte de större grabbarna, med hjälp av alla fädrar, den på plats. Det var somriga klänningar med spets, vi sprang barfota och dansade och skrattade så kransarna till slut hamnade runt halsen.

Sen har jag ett par Midsommar-helger där jag inte alls varit lycklig, där planerna inte blivit som man önskat eller där kvällarna spårat ur och man har lagt sig och fyllt kudden med tårar istället för att ligga förväntansfull med sju sorters blommor under kudden med förhoppningar att träffa den rätta.

Midsommar 2010 var galet bra, och det är den som jag tänker på och förknippar med perfekt sommardag. När jag och Varma Famnen firade vår första Midsommar tillsammans med våra bästa vänner Finskan & Kvicken. Där vi i shorts och linne grillade, skrattade, badade och bara var hela natten lång. Inga krav, inga måsten, bara vänskap och kärlek.

Jag behöver inte längre plocka sju sorters blommor och hoppas drömma om den rätta. Behöver inte oroa mig över att jag inte kommer ha en underbar helg, för jag vet att jag träffat rätt, träffat Han med stort H. Och även denna Midsommar kommer vi fira i våra bästa vänners sällskap, hemma hos dom med god mat och dryck, vilket kommer resultera i en perfekt kväll.

Så imorgon kanske jag inte dansar barfota eller har klänning med spets, men jag kommer bära blomkrans och världens största leende.

Glad Midsommar!