Öland

Klibbigt värre

Amen satan vad kvavt det är. Vi har nu kört ett par timmar från solen & vindarnas ö och hamnat söder om hufvudstaden. Alltså hemma hos mig. Kläder kan man knappt ha på sig och inte ens en väl kyld öl svalkar.

Att lämna mamsen och Öland var tuffare än jag trott. Vi har haft en alldeles magisk vecka och vi hade mer än gärna stannat längre.
Men det var dock glädjande att komma hem till posthögen och se Taxfreekatalogen liggandes på hallgolvet. Wiho! Resa bokad & en ‘honeyweek’ väntar runt hörnet.

Sol, värme, turkost vatten, vita stränder och ännu fler klibbiga kvällar ska vi få uppleva innan semestern är slut.

Herreminje vad dejligt!

image

Japp. Lilla jag och jädra massa magic dust.

Hej hej!

Annonser

Torsdag.. tror jag det är.

Sovmorgon. Frukost ute i skuggan. Sen besök till Färjestaden för påfyllning av det goda.
Tillbaka till vårt smultronställe för att slappa, bada och sen ta en svängom med gräsklipparen. Galet svettigt. Den kalla Coronan efteråt satt som en fläskläpp.

Ytterligare bad. Grilla mat. Skjuta pangpang på Alvaret och sen bara soffmys. Verkligen en fantastisk torsdag på alla sätt och vis.

image

image

image

Skrubbsåret på knät? En skön avslutning på en möhippa bara… haha!

Vajkajschöön!

image

image

image

image

image

image

Mycket sol, bad, skratt, god mat och dryck. Huliganerna trivs som fiskarna i vattnet och jag och maken min (hihi) bara njuter. 4 veckors semester har bara börjat. Gött mos!

Inlägg om bröllopet kommer självklart, men vi inväntar bilderna från fotografen. Kan bara skriva att fredagen den 18 juli var fullkomligt magisk! ♡

Tack & ball – nu blir det ännu en kall!

Nattsudd

Mamma med man och vovve är hos oss över helgen. Supermysigt!
Blir mycket prat, god mat, vin och tidningar. Vet ingen annan som läser så mycket tidningar som mamsen gör. Maj gadd. Snacka om att kunna slänga högvis på papperinsamlingen på måndag!

Men det var inte det jag skulle skriva om.. nej. Utan om att jag älskar och värdesätter högt att se mina Blommor tillsammans med mina ”päron”. De älskar att följa med och plocka svamp eller bara att sitta och lyssna på sin bonusmorfar när han berättar historiska berättelser, om sin barndom eller om de olika stenar man kan finna tex på Öland. De lyssnar och kommer med så finurliga frågor och egna upplevelser, som bara barn kan göra.

Sen att min mamma liksom är bäst och att vi alltid har nära till skratt hör till. Det händer alltid när vi ses. Tårarna rinner när vi skrattar åt tosiga saker som hänt eller åt gester hon gör när hon äter nåt gott.

Jag älskar de mina till, månen & tillbaka, och jag känner lycka (mellan mina fantastiskt obehagliga hostattacker) att vi alla, trots åldersspannet, kan hänga ihop och verkligen uppskatta varandra och göra saker vi alla tycker om. Det värmer hela hjärtat mitt och är verkligen som balsam för själen.

Önskar massa många sådana här stunder, tillsammans med alla jag älskar. Ofta.

Tjipp och svill, jag tror jag tar ett glas vin till.

Välkommen Juli

Ny månad, nya äventyr och semester väntar runt hörnet. Fem underbara veckor tillsammans med alla mina kärlekar och jag längtar galet mycket.

Första stoppet blir hufvudstaden där vi ska gå på bröllop. Bästisen Saris och hennes Tysk ska i en liten underbar kyrka, percis vid vattnet, säga Ja till varandra och jag har fått äran att vara tärna. Tal är skrivet, klänningen hänger och väntar och jag måste ladda med vattenfast mascara och tusentals näsdukar för tårarna kommer rinna kan jag lova. Kommer bli en minnesvärd dag!

 

12035269-aBZw1

 

Efter det styr vi våra näsor ner till smultronstället nummer ett; Öland. Där ska vi vara en vecka och bara njuta av hav, sol (förhoppningsvis) och skratt. Och varandra. Våra Huliganer älskar att vara där, bada vid bryggan, gå kvällspromenader på Alvaret och springa runt och bara få vara. Och vi, som ska föreställa vuxna, blir lika glada som dom att hänga på finaste stället i världen.

 

20120829-194938.jpg

 

Sen blir det tre veckor i det underbara platta landskapet där jag trivs allra bäst. Där harmoni är nyckelordet och där jag finner styrka, trygghet och kraft. Och en hel massa kärlek.

 

 

Till dig, min Varma Famn

 

Fyra dagar kvar. Sen jädrar är det semester! Wiihoo vad jag längtar!

Om päron, bus & brandvarnare

Det var grått och kallt och vi hade bilat till solen och vindarnas ö. Solens värme kände vi inombords medans de kalla vindarna ven utanför fönsterna.

Vi skulle vara hundvakter, och hade gula huset för oss själva hela helgen. Just första natten sov den underbara kvinnan som är både min bästa vän och mamma, och hennes lika underbara man på övervånignen. Vi hade bäddat till mig och Vf i deras soffa framför tv’n när våra blickar möttes, läpparna trycktes mot varandra och händer som ville vara överallt började smeka varandras längtande kroppar.

Varma Famnen tog fårullsplädar och mjuka kuddar och gick ner till källaren där han gjorde iordning en riktigt mysig plats där vi kunde ge oss hän för våra lustar.

Efteråt låg vi och småfnissade i skenet av det levande ljuset och våra skuggor dansade på de kala väggarna. Vi snurrade försiktigt täcken runt våra nakna, fortfarande varma kroppar och skulle försöka smyga oss upp till mellanvåningen igen. Vf gick först, det var lågt itak och jag höll i ljuset.

Vi hoppade till båda två när brandvarnarens gälla pip sattes igång. Jag hade hållt ljuset alldeles för nära och nu kände jag skräcken och oron bosätta sig i magtrakten. Jag var inte redo att fejsa min mamma, nytramsad och rufsig i hallen.

Jag blåste och försökte få det att sluta pipa. – Tryck på knappen säger Varma Famnen med relativt lugn röst, och jag känner mig dummare än tåget och trycker på knappen. Vi skrattar så tyst vi kan och försöker stå stilla med koncentrationen mot källardörren för att höra om de andra vaknat och undrar va det är som pågår.

Sakta sakta går vi uppför trappen, låser försiktigt upp dörren bara för att mötas av.. Ingen. Hjärtat hamnar åter på rätt plats och vi blir lite fånigt fnissiga igen. Något att berätta för barnbarnen säger vi och det glittrar av skratt-tårar i våra ögon.

När vi sedan kryper ner under täcket i hörnsoffan känner jag mig smått förbannad, tittar på Vf och undrar;

– Va fan har man brandvarnare för om man ändå inte vaknar när den sätts igång?

Det där om att det spökar i gamla rosa hus

Det knarrade i trappan, kom dofter av terpentin och kaffe. Någon gick över vår uppblåsbara dubbelsäng – inte bara en gång utan flera, köksluckor öppnades, datorn sattes på & stängdes av.

Vi kunde båda känna att vi inte var ensamma. Inte så att vi trodde det var någon som skulle göra oss illa, utan mer att vi bara konstaterade att det måste vara en gammal målare som älskade kaffe och inte riktigt kunde släppa taget om sitt kanske gamla hem.

Varje dag var det olika händelser och vissa kvällar var lite mer obehagliga än andra. Som om energierna ändrades beroende på aktivitet och humör. Och det kändes ganska bra när vi packat bilen och storstädat hela huset kunde åka hemåt efter en, trots alla oförklarliga saker, underbar semestervecka på ön.

Tror nog vårt lilla spöke tyckte det också. Äntligen fick han ha sitt lilla rosa hus alldeles för sig själv.