Mörker

Mög

Vet inte vad jag ska skriva. Bara känner mig så ensam. Det händer massa hit o dit som jag inte kan påverka och tre helger utan Vf framför mig innan semestern. 

Fekk. Lilla jag kryper inåt. Tycker synd om mig själv och vill bara gråta. 

Fy fan vad jag hatar avstånd. Och fy fan för att vara ensam 60 mil bort.

Fy fan.

Fy.

Annonser

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Varför.

Hur kommer det sig att jag bara kommer på att uppdatera min lilla vrå när jag mår som sämst? Jag vet inte. Måste ju vara sjukt tråkigt som läsare att bara läsa negativa saker.. Men är det inte lite så när det kommer till ‘dagböcker’? Att man liksom uppdaterar om man mår skit eller är överdrivet lycklig, eller nykär? Typ.

Jag sjukskrev mig förra månaden. Hela jag var slut efter allt som hänt. När jag väl skulle friskskriva mig kom Herr Influensan på besök… Ja, ni kan ju bara tänka er hur schysst mitt lönekuvert ser ut denna månad.

Fick fan en chock idag när jag såg månadens inkomst. Jamenalltså. Har inte haft sån kass lön sen jag var 17 och slet röven av mig i en sportbutik i förorten.

När räkningarna är betalda kommer jag enbart ha dammråttor kvar på kontot. Jättekewl. Verkligen.

Vettifanken hur jag ska klara det. Två döttrar som jag inte vill ska känna av min ekonomiska situation, mat, helgmys etc.

För inte tala om att sällskapa med maken min. Det kan jag ju bara glömma. Blir inga tågresor söderut för min del under april månad.
Finns. Inga. Pengar.

Så ja. Det var dax att uppdatera bloggen min. Med skit. Igen.

Tjipp å hej – från en megafattig lilla mig.

Käftsmäll

Är tillbaka i mitt hem igen sen någon vecka tillbaka. Sicken käftsmäll alltså. Trodde det skulle vara überskönt att komma tillbaka, men fy vad jobbigt det är. ALLT ska återställas. Visst är det skönt också, och jag är såklart tacksam att jag har hemförsäkring och jada jada jada..

Har, med Vf’s hjälp en helg, packat upp runt 80 kartonger, ställt saker på sina platser och försökt komma ikapp med all tvätt osv osv.. Var efter det tvungen att sjukskriva mig en vecka då själen var alldeles trasig. Och är nog fortfarande. Känner mig ensam och ensam är inte alltid starkast. Tro mig, jag vet.

Men försöker ta en dag i taget och djupandas. Hoppas kunna känna mig hel och lycklig snart igen..

 

Tjipp & kliv – någon som vill byta liv?

Lördag 28 november

Ligger på rygg i soffan. Det är lördag, ljusen är tända, filten på men trots myset känner jag mig inte riktigt hel.
Tankarna i huvudet vill inte landa. De fladdrar iväg långt långt bort. Får mig att bli lite ledsen inombords och jag försöker så oerhört att få bort det mörka och istället tänka ljusa, ljuva tankar.

Men ibland är det så svårt. Jävla avstånd.

Måndag, mys & medium

Vaknar en halvtimme innan alarmet och känner mig tung och trött. Bara att masa sig upp, väcka mina två zombies och förbereda allt inför deras skoldag. Det är kallt och väldigt grått ute och resan till jobbet känns oerhört lång. Nästan först på kontoret och jag dämpar belysningen och lyssnar på lugn musik tills mina kollegor dyker upp och Ed Sheerans röst byts ut till tangentbordsknapprande.

Ska försöka härda ut mina timmar här på jobbet för att sen bege mig hemåt och ha måndagsmys med mina vackra. Tända ljus och äta favoritmiddagen under tiden vi samtalar om dagen, kommande födelsedag, snö och julafton. Vi har ett vad på gång, om när första riktigta snön ska komma. Vi har valt ett datum var och den som är närmst vinner en frukost på sängen. Jag valde stora vackras födelsedag. Ja, vi får se vem som vinner. Hoppas det blir jag …

Vf’s lilla rådjursöga fyller 9 idag. Stor dag! Hon hade ett lyckat kalas för sina klasskamrater i lördags och enligt Vf var hon riktigt nöjd med dagen. Härligt! Mindre härligt är ju såklart att jag/vi inte är där med dom, och kan fira tillsammans med dom.

Håller tummar och tår att mammas medium har rätt om framtiden. Har hon det så är 2015 vårt år. Vårt år då alla våra drömmar kan slå in. Visst hoppas ni också att det blir så?

Måndag. Ingen dag jag diggar. Men ska göra det bästa av den och va fasen, bara 6 timmar till hemgång. Wiho!

 

Tjipp och hej – lilla jag försöker verkligen vara en glad tjej!

 

ballongnalle

 

 

Känslor.

Känns konstigt. Annorlunda. En osäkerhet att smugit sig på och den vill inte ge med sig. Är livrädd att förlora Honom och känner mig en aning maktlös när jag inte ens själv fattar nåt av dessa tankar och känslor som trängt sig på. Och att befinna mig så långt ifrån Honom gör inte saken bättre. Tvärtom.

Mycket har hänt inombords. Tankar som aldrig funnits ploppar upp i tid och otid. Jag läser mellan raderna, tolkar saker på ett sätt jag inte gjort förut och framförallt letar jag efter tecken på att Han kanske inte känner likasamma som jag. Eller som han gjorde förut. Tokfel ju.
Ibland känns det som jag tappat bort den jag var. Dendära tjejen han föll för. Jag trivs ju inte med mig själv så varför skulle han göra det? (så jävla fånigt, jag vet)

Vet inte om det är den kassa sömnen som gör att jag känner mig såhär. Eller om jag hamnat i nån sorts kris..
Vet iallafall att han är min värld och jag vill aldrig leva utan honom. Han gör mig hel.

Men fyttifanken för att känna sig liten 60 mil bort från tryggheten.

Jädra avstånd.

Update

Snöyra
Sven
Inställda tåg
Tåg som rullar
Stå upp en hel tågresa på 4 timmar
Frusna fötter
Munsår
Blivit helt ställd över information från det förflutna
Pyntat lillebrors hem
Bakat
Pussats
Druckit rödvin och skrattat tillsammans med Vf
Släppt det förflutna och tänker istället framtid
Jobbat
Längtar nu satan till den 22:a då julledigheten börjar

Några frågor?

Sådärja.

Äntligen kravlat mig upp ur ”the dark hole”. Den meningen låter ju onekligen lite suspekt men tror ni förstår vad jag menar.

Fy farao för att må så dåligt att man inte ens vill prata med den man älskar mest. Bara vilja vara ensam, gömma sig i nåt hörn och bara gråta. Inte se någon ljusning eller känna nån positivitet alls. Usch! Hoppas jag aldrig behöver må sådär igen..

Men nu flyter glädjen i blodet igen och det är Torsdag! Vilket innebär att det är Fredag imorgon och kramkalas med Varma Famnen väntar.

Shit pommes frites maj gadd vad jag längtar efter att äntligen få tanka hans kärlek igen. Det pirrar i hela kroppen!

Tjipp & tjopp – humöret är åter igen på topp!

Totalt mörker.

Vaknade och kände direkt det mörka inom mig. Klorna som ibland hugger tag i mig och drar mig neråt. Som jag försökt stå emot ett par dagar nu men som tydligen vann striden.

Märker hur humöret går ut över min älskade Blommor. Som går undan och är tysta. Och jag dör inombords av dåligt samvete när vi tysta går tillsammans till skolan. Ser i deras blanka ögon att detta är en morgon de också helst skulle vilja göra om. Eller glömma.

Mår skit och skulle helst bara vilja lägga mig ner och gråta. Har varit i denna jävliga nedåtspiral förut och vet hur jobbigt det kan vara att ta sig upp igen.

Lovar iallafall att detta aldrig mer får påverka mina tjejer. De ska slippa mammas onk. Inte deras fel någonstans. De kan ju för fan inte hjälpa att jag grubblar över hur allt ska kunna lösa sig, eller att jag ekonomiskt går back varenda månad.

Nä fy fan. Ska överrösa dom med kärlek, när jag hämtar dom senare idag, i form av pussar och kramar och ord som får de att känna sig värdefulla och älskade. Tanka dom fulla av trygghet och be om ursäkt för att jag inte var mig själv i morse.

Men måtte denna jävla mardröm ta slut någongång. Låt drömmar slå in så jag varje dag kan vakna med lycka i hjärta och själ, och kunna lämna mina Blommor vid skolan med leenden och glada tillrop.

För just nu känns det bara pissigt och just idag ser jag inte ljuset. Tyvärr…