Längtan

Countdown

Det känns ju för himla gött att börja 2017 med att boka och planera sin sommar.

167 dagar kvar till bilsemester med Vf och våra bästa vänner Finskan och Kvicken. Vi ska brumma ner till Kroatien där vi hyrt hus. Bara ligga på beachen, flabba och dricka gott en vecka, för att sen ratta bilen mot en vecka i Ungern. Samma ställe som vi var på för 2 år sedan. Ett litet paradis precis vid Balatonsjön. Love it!

Efter detta äventyr blir det lite oplanerat häng med våra huliganer, för att sen gå tillbaka till the office.

Men bara nån vecka, för sedan drar jag och mina Blommor till Mallorca. Aldrig varit där och det ska bli najsigt att spana in vad Alcudia kan leverera. Har aldrig semestrat ensam med tjejerna så bara det känns fantastiskt spännande. Ligga under en parasoll vid havet och läsa pocketböcker, samtidigt som jag kan kika på mina fina, som säkerligen kommer ligga guppandes på varsin madrass på Medelhavets vågor. 208 dagar kvar.

 

Ni förstår väl att jag längtar och ser fram emot sommarens planer?! Wiho!

 

Upp å ner å upp igen

Ibland känns det verkligen som att vi är ett, delar allt och lever ” tillsammans ” trots många mil mellan oss. Och ibland kommer verkligheten ikapp en som en rejäl käftsmäll.

Han lever ju faktiskt ett eget liv de jämna veckor och helger som vi inte är nära. Och likadant jag. Men då vi är ifrån varandra delar vi ju allt vi gör genom samtal, mail & sms såklart.

Varför gör det då lite mer ont i själen vissa dagar än andra. Varför kommer då tankar om att livet är bra jävla orättvist att vi inte får vara nära, tillsammans  – alltid. Varje dag. 9 dagar i veckan.

Jag borde ju såklart istället fokusera på det faktum att jag mött mitt livs stora kärlek och är så oerhört lycklig att Han finns i mitt liv än att tänka att någon borde få en spark på smalbenet som bestämde att avståndet mellan oss inte går att krympa så fort som vi önskar.

Ibland är livet bra jävligt, och ibland jävligt bra.

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Viva la españa!

Resa bokad. Ska bli så fantastiskt gött! Två veckor till Spanien, jag, Vf och våra 3 huliganer. Vi flyger till Alicante och tar oss ‘nedåt’ till Los Alcazares, där vi ska bo på Senator Mar Menor Resort. Ser verkligen superfint ut!

133192196_x

Efter en vecka drar vi vidare till staden med det roligaste namnet enligt Blommorna; Pilar de la Horadada. Där ska vi bo på ett hotell som heter Palmera Beach.

image_2410_v1

Palmera-Beach-polbar

Har inte varit i Spanien förut, förutom Kanarieholmarna 2005-nångång, så denna resa ska bli spännande att få utforska och uppleva med mina kärlekar.

Vi hade absolut inte haft råd att resa om det inte var för att vi för, lite över ett år sedan, gick med i en livsstilsklubb: DreamTrips. Allt finns enkelt att hitta via en app, (eller nätet såklart) så vi kan boka vadsomheslt vartsomhelst. Det är mer än bara en bokningsapp, det är en hel resecommunity.

Dreamtrips ger oss tillgång till hotell, flygresor, kryssningar, aktiviteter mm till helt grymma priser. Med lägstaprisgaranti! Så bra!

Ännu bättre är att vi kan samla på oss resepengar, dvs pengar som vi kan delbetala våra resor med. Äter vi på utvalda restaranger får vi 20% eller mer tillbaka via appen, som vi kan resa för. Eat & Earn. Drömmen!

Dreamtrips själva grundvision är att vi alla ska ha råd att resa. resa tillsammans och få ha härliga upplevelser tillsammans med vänner och familj. Det är upplevelserna vi kommer minnas senare i livet och det är upplevelser vi samlar på ..

Underbart – Maravilloso!!

… 76 dagar 19 timmar och 53 minuter kvar …

 

 

 

Längtar hem.

Ännu en helg i denna fashionabla lägenhet suger purjo. Tjockistvn visar bara blaj och rastlösheten har slagit rot i kropp och knopp.
Har dock ingen energi att hitta på nåt.

Funderar på att gå in och fjanta mig för Blommorna som är helt inne i sitt Minecraft-maraton.
Men pallar nog inte ens det.

Nä. Ligger nog kvar här i den ultraobekväma skinnsoffan och glor vidare på dumburkens värdelösa utbud.

Ja. Bra. Då vet ni och slipper sväva i ovisshet hur lillajag har det denna lördag.

Er tur. Berätta. Hur har ni det då?

 

image

Tjipp och tjem – jag längtar både efter hem och lem.

Lördag 28 november

Ligger på rygg i soffan. Det är lördag, ljusen är tända, filten på men trots myset känner jag mig inte riktigt hel.
Tankarna i huvudet vill inte landa. De fladdrar iväg långt långt bort. Får mig att bli lite ledsen inombords och jag försöker så oerhört att få bort det mörka och istället tänka ljusa, ljuva tankar.

Men ibland är det så svårt. Jävla avstånd.

Väskan är packad …

.. och håret slarvigt lockat. LillaJag är redo att kliva på tåget söderut. Jag är mer än redo att hopplastega rakt in i Varma Famnens famn. Borra in näsan min i hans hals, insupa hans doft och känna värmen från hans bröstkorg.

11 dagar har gått sen vi kramades sist och det är dax att tanka kärlek.

Jag längtar.

The best view..

Jag gör det gärna och jag gör det ofta. Jag kikar på Honom i smyg.

Det är fantastiskt att se honom ligga bredvid mig på morgonkvisten, ha hans arm under mitt huvud, och hela han ser sådär skönt avslappnad ut. Han andas lugnt och hans bröstkorg häver sig upp och ner, sakta, och jag kan ligga och titta på denna underbara varelse hur länge som helst. Ligger stilla, andas försiktigt så jag inte ska väcka honom och min bröstkorg känns sprängfull av kärlek.

Hans sätt att stryka sin skäggstrimma med sina smala, vackra fingrar när han tänker på nåt eller hur han drar sin hand över den rakade hjässan när han grubblar, får mig alltid att le. Jag brukar påpeka när han gör det, och vi skrattar åt det tillsammans.

Jag fascineras över hur lätt hans fingrar dansar över datorns tangentbord när vi sitter och letar efter roliga klipp på YouTube, och tycker om att han sen lägger sin hand på min, när vi hittat klippet vi båda skrattar åt.

Sommartid när han står och grillar, kan jag riktigt se hur han myser. Det syns väldigt tydligt överhuvudtaget att han tycker om att laga mat, och jag sitter där på en bänk eller vid köksbordet, med en kall öl, iakttar, och blir lite sådär fånigt mysig jag med i hela kroppen.

När han pratar med sina vänner, drar ett skämt och jag ser hur hans ögon glittrar till och hans mun le för att sen börja skratta, gör mig sprittande glad i hela kroppen. Hans skratt smittar alltid och det har ett skönt knarrande avslut som jag kan sakna och längta efter som bara attans.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att berätta hur jäkla underbar Han är att titta på, hur mycket jag kan njuta av att bara sitta och le åt hans rörelser och gester. Men jag tror det mest fantastiska är när han upptäcker att jag kikar på honom och hans bruna möter mina blå. När jag ser hans kärlek lysa genom och han låter mig veta, bara genom sin blick, att han älskar mig mer än mest.

För det är ju då livet är som bäst, när jag är så nära Honom att jag kan kolla på honom i smyg.