Freezing

7 februari 2017

Nöjd? Nä.

Kall? Ja.

Skitväder. 

Annonser

Tisdag

Kallt satan på kontoret så sitter med två tröjor, kofta och mössa på. Önskar jag hade vantar också. Får gå och skölja händerna i varmt vatten lite då och då för att ens kunna knappra på tangentbordet.

‘Det blir så efter julledighetn serru’

‘Tar ett tag att värma upp ett helt kontorslandskap vettu’

Schyssta svar från ägaren.

Tjipp och hej – från en stelfrusen tjej.

Update

Snöyra
Sven
Inställda tåg
Tåg som rullar
Stå upp en hel tågresa på 4 timmar
Frusna fötter
Munsår
Blivit helt ställd över information från det förflutna
Pyntat lillebrors hem
Bakat
Pussats
Druckit rödvin och skrattat tillsammans med Vf
Släppt det förflutna och tänker istället framtid
Jobbat
Längtar nu satan till den 22:a då julledigheten börjar

Några frågor?

Godmorgon Trollmor, sa Blommorna..

Fy satan vad kallt det är om fossingarna på morgonen när man sätter ner dom på golvet. Stackarna får ju en chock från att myst under ett varmt och gossigt täcke till att sättas ner på ett iskallt plastgolv. HUA!

Imorse kände jag mig smart som tog på ett par raggisar innan jag satte ner fötterna, och jag kunde riktigt höra hur de jublade av glädje. Detta kommer numera införas som en rutin.

Så.

Tjipp & trötter – numera bara varma & glada fötter!

 

wpid-IMG_20131021_071913.jpg

 

 

Ett litet livstecken.

Jag är så jädra tokkär!
Ja det liksom bara spritter i kroppen när jag tänker på det! Han gör mig så glad, varm och alldeles lycklig bara genom att vara sig själv. Jag får fortfarande fjärilspirr i magen när han ser på mig & hela min kropp vibrerar och själen glittrar av den härligaste kärleksupphetsning när hans fingrar rör vid mig.

Han är verkligen det finaste som finns och det spelar ingen roll att han nu befinner sig utomlands, att jag befinner mig  i en dyster period med massa mardrömmar, fula finnar, tio kilos övervikt och att just i detta nu sitter och fryser satan på jobbet.

Nej. Han är livet och jag muhälskar honom så innerligt, otroligt megamycket!

Min älskade Varma Famn.

Kallt ute. Härligt varmt inombords.

Var det någon som kände sig pigg i morse? Som tyckte om att kliva upp från varma sängen och sätta ner fötterna på ett kallt golv?

Nä, inte jag heller.

Men varmare är det däremot i bröstet mitt. Blir glad när jag tänker på min finaste och ser ringen glittra på vänster hand.

Så bara att jobba på, ta på mössan när det sen är hemgång och hämta mina älskade Blommor och kramas med dom resten av eftermiddagen.

Kallt satan ute ja. Men underbar & varm känsla i hela kroppen.

Maj gadd, är bara förnamnet!

Sitter där och fryser som satan, på det gamla tåget som ska ta mig hem igen. Hem efter en helt fantastiskt underbar helg med min Varma Famn. Vi har som vanligt skrattat, myst, tramsat massor och bara njutit av varandra. Men tiden ihop går alltför fort och det är ingen glad LillaJag som sitter där och huttrar och bara önskar jag kunde vrida tillbaka tiden.

Utanför en liten sketen pluttstad får vi information att det är fel på loket och de ska invänta nytt inom ett par timmar. Så jag försöker fördriva tiden med att skicka sms och snurra runt på ansiktsboken. Problemet är bara att inga el-uttag finns så jag kan inte utnyttja datorn eller ladda mobilen. Så sitter och blundar och tänker tillbaka på helgens händelser. Och fryser.

Efter ett par timmar rullar vi äntligen igen. Bara en sådär 5,5 timme efter tidsplaneringen. Suckar tungt och pratar med Varma Famnen, att jag mycket hellre skulle tillbringa dessa timmar med honom under hans varma täcke. I hans famn, där jag alltid vill vara.

Så istället för att komma hem runt halv tio på söndagskvällen snurrar jag runt i city klockan tre på natten i jakt efter en taxi. Fryser fortfarande ända in i benmärgen. Får tag i en bulle, muttrar min adress och vill nu bara hem.

Godnatt-sms till älsklingen och somnar fullt påklädd.

Vaknar med världens mest täppta näsa och en hejdundrande huvudvärk. Kroppen är svag och mörbultad. Bara att sjukskriva sig. Sen att längtan efter min kärlek river i hela kroppen gör inte dagen bättre. Han är på väg till ett annat land och psykologiskt blir saknaden efter honom mer påtaglig och jag håller på att dö av abstinens efter honom.

Så nu sitter jag här och tycker riktigt synd om mig själv. Snörvlar. Och längtar. Så ikväll lär det bli jag som trycker i mig en chokladkaka med hopp om att det ska göra både min förkylning och galna längtan mer hanterbara.

Maj gadd, I feel like crap.