Du&Jag

2 dagar kvar …

.. tills jag sätter mig på tåget söderut och min och Vf’s barnfria semester börjar. Två veckors bilsemester tillsammans med bästa Finskan och Kvicken. En vecka i Kroatien och därefter en vecka i underbara Ungern väntar …

… och jag gör allt för att ducka för kollegorna.. smyger omkring, låser in mig på toan och lägger in möten i kalendern som inte existerar. Haha! Jag vill inte mer.

Ge mig semester NU för bövelen!! 😛

 

CrikvenicaBeach

2017-05-16

Herreminje. Energin är slut, motivationen noll och inga ord i huvudet som önskar bli nerplitade. Annars brukar jag behöva skriva av mig när jag mår dåligt, men nu känner jag mig enbart tom.

Livet testar oss verkligen och det känns motigt satan just nu. Beslut vi inte kan göra så mycket åt är tagna och vi kan förmodligen bara försöka hänga med så gott vi kan.

Om Vf och mina år tillsammans, hittills varit en berg och dalbana med massa hinder som vi klarat av, är det ingenting mot vad vi har framför oss. Kan inte riktigt förstå eller se lösningen på hur vi ska klara av att bestiga detta jätteberg som är satt framför oss, men nog jäklar ska vi klara av det här också. Right?

 

large (2)

 

7 år

Varma Famnen och jag firade sjuårsdagen med en weekend i Köpenhamn. Galet najs! Bokat First Hotel Twentyseven fredag till söndag, deluxerum med sen utcheckning. Amäh behöver jag skriva hur underbart vi hade?

Svar nej. Ger er lite bilder istället. Pöss!

 

 

 

 

Vår helg

Helgen har varit helt fantastisk! Jag och Vf är pretty prestigelösa och har inga höga krav sådär .. men just det här hotellet var väl inte exakt det som vi förväntat. Rent, ja – men inte sådär fancy schmancy som man kanske önskar när man ska hotellmysa med sin kärlek. Men så länge vi är nära så har vi det alltid bästast. Som sagt, prestigelösa. Haha!

Bilderna får tala för sig själva.

 

Vi åt på Il Forno på fredagskvällen, en saffransdoftande risotto som får alla tummar upp, promenerade till Rålambshovsparken och drack gott på en Boulebar i kvällssolen, tog några Staro på en ‘typical english pub’ nära vårt hotell, blev tjenis med ägaren som bjöd oss på varsin öl, delade en flaska skumpa i plastglas nerbäddade i sängen och vi bara njöt av varandras sällskap och flabbade järnet – som vanligt.

En helg helt i vår stil. Detta kommer vi garanterat göra om! ❤

 

 

Upp å ner å upp igen

Ibland känns det verkligen som att vi är ett, delar allt och lever ” tillsammans ” trots många mil mellan oss. Och ibland kommer verkligheten ikapp en som en rejäl käftsmäll.

Han lever ju faktiskt ett eget liv de jämna veckor och helger som vi inte är nära. Och likadant jag. Men då vi är ifrån varandra delar vi ju allt vi gör genom samtal, mail & sms såklart.

Varför gör det då lite mer ont i själen vissa dagar än andra. Varför kommer då tankar om att livet är bra jävla orättvist att vi inte får vara nära, tillsammans  – alltid. Varje dag. 9 dagar i veckan.

Jag borde ju såklart istället fokusera på det faktum att jag mött mitt livs stora kärlek och är så oerhört lycklig att Han finns i mitt liv än att tänka att någon borde få en spark på smalbenet som bestämde att avståndet mellan oss inte går att krympa så fort som vi önskar.

Ibland är livet bra jävligt, och ibland jävligt bra.

Lördag 28 november

Ligger på rygg i soffan. Det är lördag, ljusen är tända, filten på men trots myset känner jag mig inte riktigt hel.
Tankarna i huvudet vill inte landa. De fladdrar iväg långt långt bort. Får mig att bli lite ledsen inombords och jag försöker så oerhört att få bort det mörka och istället tänka ljusa, ljuva tankar.

Men ibland är det så svårt. Jävla avstånd.

Väskan är packad …

.. och håret slarvigt lockat. LillaJag är redo att kliva på tåget söderut. Jag är mer än redo att hopplastega rakt in i Varma Famnens famn. Borra in näsan min i hans hals, insupa hans doft och känna värmen från hans bröstkorg.

11 dagar har gått sen vi kramades sist och det är dax att tanka kärlek.

Jag längtar.

The best view..

Jag gör det gärna och jag gör det ofta. Jag kikar på Honom i smyg.

Det är fantastiskt att se honom ligga bredvid mig på morgonkvisten, ha hans arm under mitt huvud, och hela han ser sådär skönt avslappnad ut. Han andas lugnt och hans bröstkorg häver sig upp och ner, sakta, och jag kan ligga och titta på denna underbara varelse hur länge som helst. Ligger stilla, andas försiktigt så jag inte ska väcka honom och min bröstkorg känns sprängfull av kärlek.

Hans sätt att stryka sin skäggstrimma med sina smala, vackra fingrar när han tänker på nåt eller hur han drar sin hand över den rakade hjässan när han grubblar, får mig alltid att le. Jag brukar påpeka när han gör det, och vi skrattar åt det tillsammans.

Jag fascineras över hur lätt hans fingrar dansar över datorns tangentbord när vi sitter och letar efter roliga klipp på YouTube, och tycker om att han sen lägger sin hand på min, när vi hittat klippet vi båda skrattar åt.

Sommartid när han står och grillar, kan jag riktigt se hur han myser. Det syns väldigt tydligt överhuvudtaget att han tycker om att laga mat, och jag sitter där på en bänk eller vid köksbordet, med en kall öl, iakttar, och blir lite sådär fånigt mysig jag med i hela kroppen.

När han pratar med sina vänner, drar ett skämt och jag ser hur hans ögon glittrar till och hans mun le för att sen börja skratta, gör mig sprittande glad i hela kroppen. Hans skratt smittar alltid och det har ett skönt knarrande avslut som jag kan sakna och längta efter som bara attans.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst att berätta hur jäkla underbar Han är att titta på, hur mycket jag kan njuta av att bara sitta och le åt hans rörelser och gester. Men jag tror det mest fantastiska är när han upptäcker att jag kikar på honom och hans bruna möter mina blå. När jag ser hans kärlek lysa genom och han låter mig veta, bara genom sin blick, att han älskar mig mer än mest.

För det är ju då livet är som bäst, när jag är så nära Honom att jag kan kolla på honom i smyg.