Crap

Helg snart?

En tågresa som vanligtvis brukar ta 17 minuter tog idag över 1,5 timme. Mannen bredvid snarkade lika mycket som han stank gammal tandficka.

Väl framme på jobbet letar jag febrilt efter mitt passerkort, som såklart ligger hemma på hallbyrån. Får fixa lånekort vilket även innebär att jag icke kommer in i mitt skåp där datorn finns. 

Så bara att fixa en kopp kaffe och invänta företagets vakt som får komma och lösa situationen.

Alltså palla. 

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Varför.

Hur kommer det sig att jag bara kommer på att uppdatera min lilla vrå när jag mår som sämst? Jag vet inte. Måste ju vara sjukt tråkigt som läsare att bara läsa negativa saker.. Men är det inte lite så när det kommer till ‘dagböcker’? Att man liksom uppdaterar om man mår skit eller är överdrivet lycklig, eller nykär? Typ.

Jag sjukskrev mig förra månaden. Hela jag var slut efter allt som hänt. När jag väl skulle friskskriva mig kom Herr Influensan på besök… Ja, ni kan ju bara tänka er hur schysst mitt lönekuvert ser ut denna månad.

Fick fan en chock idag när jag såg månadens inkomst. Jamenalltså. Har inte haft sån kass lön sen jag var 17 och slet röven av mig i en sportbutik i förorten.

När räkningarna är betalda kommer jag enbart ha dammråttor kvar på kontot. Jättekewl. Verkligen.

Vettifanken hur jag ska klara det. Två döttrar som jag inte vill ska känna av min ekonomiska situation, mat, helgmys etc.

För inte tala om att sällskapa med maken min. Det kan jag ju bara glömma. Blir inga tågresor söderut för min del under april månad.
Finns. Inga. Pengar.

Så ja. Det var dax att uppdatera bloggen min. Med skit. Igen.

Tjipp å hej – från en megafattig lilla mig.

Blä.

Sicken rutten måndag. Hela jag har liksom redan gått in i ‘semester-mode’.. Vill inte arbeta, har ingen lust eller energi att ta tag i det som måste göras innan helgen. Men jag gör ju det. Såklart.

Gick däremot från jobbet redan 15 idag. Lyx va? Satte mig på den röda linjen, hoppade av i Bredäng för att fixa ögonbryn och fransar. Gick från salongen en halvtimme senare med ögonbryn svartare än mitt inre i de värst depp-perioderna.

Maj gadd.

Nu har jag ju ännu mindre lust att gå till jobbet imorgon! Ingen ork, ingen energi, men nu med två kolsvarta maskar som lyser ovanför ögonen… *dör lite*

Tre dagar kvar … tre dagar kvar …. tre dagar kvar.

Det ordnar sig…

Ibland vill jag bara krypa ihop i en liten hög, blunda och knipa ihop munnen och bara låta tårarna rinna så mycket de vill.

Ibland vill jag gå ut i en skog, finna en glänta, kanske med en liten sjö. Eller gå ner till ett mörkt hav, stå därmed armarna utsträckta, blunda och skrika rätt ut. Högt.

Bär på så många olika känslor att jag blir knäpp! Tycker så förbannat synd om mig själv som inte har någon som verkligen förstår hur jag har det, hur jag mår.

Orden ’det ordnar sig’ har sen länge ingen effekt på mig. De hjälper inte.

Vet faktiskt inte vad som skulle kunna hjälpa mig ur denna onda cirkel.

 

För det finns inte en enda som vet hur det känns, eller som riktigt kan förstå min situation..

Höstdepp och popcorn

Har varit hos läkare även denna höst, likaså som de två bakom oss. De tog blodprov för att kolla alla värden och jag inväntar svar. Fick även insomningstabletter utskrivna. Ni anar inte hur mycket jag är emot sånt egentligen men vad ska lillajag göra liksom? Det är inte roligt att ligga nerbäddad och bara snurra runt. Jag hoppar runt i olika tankebanor och de är aldrig positiva. Enbart mörkt och stressen när man ser klockan ticka på är för jävlig. Så tar en liten pilla innan läggdags och det känns otroligt skönt att höra andningen bli tyngre och sen få sova de timmarna mitt lilla tempel behöver. Vaknar lite lättare, lite gladare, lite mindre grubblig.

Idag ska jag tuffa söderut vilket känns välbehövligt. Få krypa in i den älskade varma famnen som får mig att lämna alla bekymmer bakom mig och som ger mig trygghet och förhoppningar om en fantastisk framtid.

Där behöver jag inte svälja några tabletter för att sova gott och mina tankar är inte upptagna av mörker. Nä, där mår jag ju som bästast och det är där jag alltid vill vara.

Kanske vi tjuvstartar med lite glögg i helgen, eller varför inte poppa massa popcorn och krypa ner under en filt tätt intill varandra och kolla de nya avsnitten av The Walking Dead. Oavsett så längtar jag förbaskat mycket. Lite mer än sex timmar kvar….

 

Kan inte klockan slå 21.10, tack?

 

 

i-wll-always-love-you1

 

Bitterljuvt.

Amen alltså. Denna helg är min och Vf’s absolut mest bitterljuva helg. Ljuvt såklart att somna och vakna tillsammans och vara nära däremellan och bittert satan för att nästa gång vi sedan ses är inte förrän Midsommarhelgen. En månad ifrån varandra, har aldrig hänt. Max 14 dagar tror jag att det varit.

Vf ska till Kina och jobba vilket också kommer innebära minimalt med kontakt med varandra. Fyfan. Kan inte ens tänka på det utan att få megaklump i magen och tårar i ögonen. Men vi får göra det bästa av situationen såklart och skypa med varandra så fort tillfälle ges. Men det svider.

Nä. Nu ska lillajag sluta onka och hoppa in i duschen och sen ta på mig en klänning och hopplastega ut till bilen till finaste Vf. En underbar fredag väntar med en jävla massa underbar kärlek – och jag ska bara njuuuuta!

 

Tjipp & svälj – ha en finfin helg!

 

 

 

 

 

Amenfyfan.

Är megaförkyld. Har hostan from hell. Och en jädra massa snor i hela huet.

Shit vad det är tradigt, framförallt nu när jag vill njuta av vårsolen.

Trots detta (förkylningen alltså. inte vårsolen) tänker jag hångla järnet hela helgen. Mhm. Sådetså.

Tjipp & hej – jag vill ju vara en frisk tjej.