Bajs.

Mög

Vet inte vad jag ska skriva. Bara känner mig så ensam. Det händer massa hit o dit som jag inte kan påverka och tre helger utan Vf framför mig innan semestern. 

Fekk. Lilla jag kryper inåt. Tycker synd om mig själv och vill bara gråta. 

Fy fan vad jag hatar avstånd. Och fy fan för att vara ensam 60 mil bort.

Fy fan.

Fy.

Annonser

Helg snart?

En tågresa som vanligtvis brukar ta 17 minuter tog idag över 1,5 timme. Mannen bredvid snarkade lika mycket som han stank gammal tandficka.

Väl framme på jobbet letar jag febrilt efter mitt passerkort, som såklart ligger hemma på hallbyrån. Får fixa lånekort vilket även innebär att jag icke kommer in i mitt skåp där datorn finns. 

Så bara att fixa en kopp kaffe och invänta företagets vakt som får komma och lösa situationen.

Alltså palla. 

Lilla Ego

Jag gör: arbetar. Eller ja, bloggar ju just nu men sitter på kontoret.

Jag kan: tydligen inte få igång min arbetsmoral…

Jag handlar: mycket inredning. Gör alltid det på hösten.

Jag borde: ta tag i tråkiga fakturor.

Jag måste: börja träna igen. Maj gadd vad tröskeln är hög!

Jag vet: att mina Blommor är de finaste som finns!

Jag tycker: att Donald Trump är patetisk.

Jag tänker: på min älskade Varma Famn… nästan hela tiden faktiskt.

Jag förbrukar: clementiner. I drivor.

Jag lyssnar: på musik hela dagarna. Det får mig att må bra.

Jag längtar: till helgen, till nästa helg, till julledigheten…

Jag fasar: att inte komma i mina favoritjeans igen.

Jag använder: en massa dumma bortförklaringar till att inte börja träna. *knäpp*

Jag njuter: när mina Blommor skrattar ❤

Jag äter: alldeles för lite, för sällan och troligen helt fel.

Jag dricker: vatten, öl, vin i alla färger och skumpa.

Jag struntar: i att kolla mitt kontoutdrag. Jag bara kör på.

Jag tittar: gärna på serier med min man.

Jag läser: ofta böcker. Avslutade nyss ‘Arvet efter dig’. Så bra! Hoppas dock på en fortsättning..

Jag vill: flytta ihop med Vf. Snart 7 år har vi pendlat …

Tjilleviff – snart helg & det är kiff!

Blä.

Så kom deppigheten på besök. (igen) Kommer när man minst anar det. Fast det är ju klart, helger utan Vf är alltid skit. Man hinner liksom koppla av och då kommer tankarna. Och längtan. Och oron. Och saknaden.

Hatar att inte dela vardagen med honom. Att inte vara med när han skapar minnen. Egna minnen. Hatar det. Hatar att inte kunna skratta med honom, se sakerna och uppleva äventyren med honom.
Alltså verkligen hatar avståndet mellan oss.

Ser inget ljus för framtiden heller.. (deppobertan som skriver) Vet inte om eller när vi kan bo tillsammans. Kunna skapa minnen. Tillsammans. Varje dag.

Nä. De efterlängtade 4 semesterveckorna kommer sitta som en fläskläpp såklart. Men framtiden är verkligen oviss. Och jag fortsätter sväva i ovisshet.

Jag hatar det.

image

Varför.

Hur kommer det sig att jag bara kommer på att uppdatera min lilla vrå när jag mår som sämst? Jag vet inte. Måste ju vara sjukt tråkigt som läsare att bara läsa negativa saker.. Men är det inte lite så när det kommer till ‘dagböcker’? Att man liksom uppdaterar om man mår skit eller är överdrivet lycklig, eller nykär? Typ.

Jag sjukskrev mig förra månaden. Hela jag var slut efter allt som hänt. När jag väl skulle friskskriva mig kom Herr Influensan på besök… Ja, ni kan ju bara tänka er hur schysst mitt lönekuvert ser ut denna månad.

Fick fan en chock idag när jag såg månadens inkomst. Jamenalltså. Har inte haft sån kass lön sen jag var 17 och slet röven av mig i en sportbutik i förorten.

När räkningarna är betalda kommer jag enbart ha dammråttor kvar på kontot. Jättekewl. Verkligen.

Vettifanken hur jag ska klara det. Två döttrar som jag inte vill ska känna av min ekonomiska situation, mat, helgmys etc.

För inte tala om att sällskapa med maken min. Det kan jag ju bara glömma. Blir inga tågresor söderut för min del under april månad.
Finns. Inga. Pengar.

Så ja. Det var dax att uppdatera bloggen min. Med skit. Igen.

Tjipp å hej – från en megafattig lilla mig.

Käftsmäll

Är tillbaka i mitt hem igen sen någon vecka tillbaka. Sicken käftsmäll alltså. Trodde det skulle vara überskönt att komma tillbaka, men fy vad jobbigt det är. ALLT ska återställas. Visst är det skönt också, och jag är såklart tacksam att jag har hemförsäkring och jada jada jada..

Har, med Vf’s hjälp en helg, packat upp runt 80 kartonger, ställt saker på sina platser och försökt komma ikapp med all tvätt osv osv.. Var efter det tvungen att sjukskriva mig en vecka då själen var alldeles trasig. Och är nog fortfarande. Känner mig ensam och ensam är inte alltid starkast. Tro mig, jag vet.

Men försöker ta en dag i taget och djupandas. Hoppas kunna känna mig hel och lycklig snart igen..

 

Tjipp & kliv – någon som vill byta liv?

Meningslöst värre.

Ensam i en evakueringslägenhet suger purjo. Let me tell ya’. Tjocktvn visar bara tradiga program och Ramlösan framför mig har inga bubblor kvar och smakar unk. Jag tycker på riktigt synd om mig själv och går och lägger mig tidigt på grund av rastlöshet. Håller nog på att dö av tristess.

På arbetet är det lugnt. För lugnt. Jag smyger runt på bloggar, gamla härliga och nya som jag klickar in på via de gamla. Är dock kass på att kommentera. Borde skärpa mig.

Fattigaste veckan också. Hur deppig blir man inte?

Jahopp. Nämen säg god dag då.

Goddag.

Blä.

Sicken rutten måndag. Hela jag har liksom redan gått in i ‘semester-mode’.. Vill inte arbeta, har ingen lust eller energi att ta tag i det som måste göras innan helgen. Men jag gör ju det. Såklart.

Gick däremot från jobbet redan 15 idag. Lyx va? Satte mig på den röda linjen, hoppade av i Bredäng för att fixa ögonbryn och fransar. Gick från salongen en halvtimme senare med ögonbryn svartare än mitt inre i de värst depp-perioderna.

Maj gadd.

Nu har jag ju ännu mindre lust att gå till jobbet imorgon! Ingen ork, ingen energi, men nu med två kolsvarta maskar som lyser ovanför ögonen… *dör lite*

Tre dagar kvar … tre dagar kvar …. tre dagar kvar.

10 juni kan hoppa & fara …!!!!

Sicken jäkla skitdag rent ut sagt. Arbetsmässigt vill säga. Bara en massa bajsmackor som lillajag ska tugga i mig. Nämen jovisst! Jag kan ju leta upp all information och chansa på att det blir rätt.. varför ger ni inte bara mig underlag på det ni vill ha så det blir rätt från början. Assholes!!

 

Så.

 

Nu ska jag fortsätta arbeta här vid köksbordet.

 

Tjipp & blejj – snart säger jag upp mig!

16 dagar & 28 timmar

Nedräkning till kramkalas med den finaste.

Fan vad det gör ont att inte ha samma kontakt som annars. När han kliver upp sover jag. När jag som nu längtar som fan efter hans röst, sover han.

Usch för långdistansförhållande. Men tvi vale × miljoner för jobbresor till landet långt åt tjottahajti.

image