Crappy day.

Vet inte. Eller jo. Ibland faller jag ner, långt ner i den mörka avgrunden. Försöker sikta upp mot ljuset men nånting håller mig fast i det mörka. Det går liksom bara inte att tänka positivt.

Det är så jävla mycket nu som tynger. En massa borden och ta tag i saker som jag skjuter på. Inte orkar ta tag i. Ändå gäller det min framtid. Min och Blommornas. Så jag borde ju. Men.

Tårarna bara väntar på att få komma fram. Tror jag skulle behöva skrika lite också. Bara för att få bort den värsta ångesten på nåt vis.

Skit. Det är precis vad det är just nu.

Annonser

10 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s