Fan vad najs ..

.. det var att krypa in i hans famn. Känna hans trygga doft och smaka på hans underbara läppar.

Vaknade med ett leende imorse. Hans varma kropp tätt intill min och jag kan aldrig se mig mätt på denna fantastiska pojke. Han gör mig hel. Min universala pusselbit.

Har varit sjukt jobbigt att arbeta idag, tankarna har förstås varit någon helt annanstans. Men det bästa är att jag nu åter igen sitter på tåget till staden där han är.
Och jäklar vad härligt det ska bli att få en repris på gårdagen.

Älskling – here I come!

Annonser

6 comments

  1. Jag kan inte riktigt fatta hur jobbigt det är för er…
    Hoppas verkligen att allt löser sig för Er!! ❤ ❤ ❤

    Svar: Hahhaha… det var ingen i bandet! 😉 Det var en random kille som kom fram och typ: "Så du tycker också att 80-talets hårdrock var bäst… Du har ju så snygg 80tals-stil!!" Typ nåt såntdär…

    1. Det är verkligen skitjobbigt. Believe me. Ibland faller man ner i sånt mörker och tror aldrig saker och ting kommer lösa sig. Men det kommer det. Och det är DET vi strävar efter, det vi visualiserar. Och även om de mörka dagarna är galet skitnödiga så är det tokvärt det.

      Han är ju liksom Den, han är ”worth waiting for” ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s