Fånerier.

Jag är mörkrädd. Alltså på riktigt mörkrädd. Tycker inte alls om att gå ute ensam om det mörkt, eller veckorna när mina Blommor inte är hos mig, hatar jag att gå och lägga mig själv. Har alltid en nattlampa på. Ja ni hör ju, jag är mörkrädd som ett litet barn.

Jag lider nog också av förföljelsemani. Kan, när jag till exempel ska lägga mig när jag är ensam hemma, springa in från hallen och liksom hoppa upp i sängen och fort fort kolla bakom mig så ingen är där.

Eller när jag står och tvättar av mig sminket på kvällen, bli lite smått nervös att det ska stå någon bakom mig när jag blundat klart och tittar in i spegeln igen. Dubbelkollar alltid att det inte är någon bakom, som kanske inte skulle synas i spegeln.

Smått galen, jag vet.

Så därför i måndags när det var dax att krypa ner i sängen (läs: springa fort från hallen och hoppa ner) så gick jag in i Blommornas rum, tog deras snuttefilt och gossedjur, och tog med mig in till min säng. Låg och kramade om och blev så mycket lugnare av att känna deras underbara doft nära mig när jag skulle somna. Detta kommer jag definitivt fortsätta med.

För alla sätt är bra förutom de dåliga sägs det, och framförallt när man är så fånig som jag är.

Annonser

4 comments

  1. Haha. Det där med att kolla i spegeln om det står någon bakom en när man tvättat sig gör jag också. Fast jag tror att det ska stå en död människa som ska spöka för mig.

    Mvh
    /Hon som sett för många skräckfilmer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s