Sagan om Rödluvan har bara startat ..

Vet inte hur jag snubblade in på hennes blogg. Vet bara att jag läst den länge, och började kommentera hennes inlägg. Tyckte om hur hon skrev och framförallt blev jag alltid glad att läsa hennes kommentarer.

Vet inte heller varför jag så starkt kände den där dagen när jag skrev till hennes inkorg att jag nu skulle besöka hennes landskap, och log öra till öra när jag fick svaret att ” hon då funderade på att stå där med en skylt ”, liksom lite för att vinka när jag tuffade förbi med tåget.

Så när jag väl hoppade på tåget klurade jag på ett sms jag skulle skicka till henne, för att återkoppla till våra mail. Så när jag närmade mig hennes place on earth, skickade jag ett mess om att det nu var dax att förbereda skylten. Jag fick snabbt svar tillbaka och när mitt tåg verkligen svischade förbi satt jag med näsan tryckt mot rutan och vinkade febrilt till folkmassan som stod på perrongen. Direkt efteråt ringer min mobil och vi skrattade åt att vi på varsitt håll vinkat som dårar men ingen av oss hade sett den andre. Vilket iochförsig inte gjorde nånting. Bara vetskapen om att denna tjej överhuvudtaget hade ansträngt sig och tagit sig till stationen bara för att vinka till mig värmde hela kompishjärtat.

Så när jag uppspelt berättade för Vf om händelsen skrattade han lika mycket som jag och japp. Vi måste ju träffa henne nu när läge fanns.

Sagt och gjort. Fler sms, och beskrivning till stället där vi var på lördagseftermiddagen fick hon. Jag satt och var alldeles pirrig i kroppen ända tills det ringde och hennes röst passade ihop med uppenbarelsen som kom gåendes mot vårt bord!

Där var dom ju, underbara Rödluvan och hennes härliga Safu! Kramkalas och skratt blev det, och även prat om att man oftast inte tror att man någonsin kommer ses, och jag tror vi redan där och då kände att detta kommer bli en toppenkväll.

Kvällen blev verkligen lyckad! Det blev många goa skratt, dans och till och med toalettbesök tillsammans. Det var inget svårt att vara sig själv med Krull, och jag tror Vf och Safu också på nåt plan, fann varandra.

För det gjorde iallafall jag och Rödluvan. Går inte att göra annat med en tjej som henne. Underbar & sprudlande på alla sätt och vis. Men det var inte bara skrattet som fick oss att känna direkta vänskaps-feelings, det var även mycket från det förflutna, det vi har i våra ryggsäckar, som gjorde att vi nog båda känner; att detta får inte vara den enda gången vi ses.

För så känner jag. Jag kommer fortsätta läsa och kommentera, men med en helt annan känsla och vetskap än tidigare. 

Att jag funnit en vän.  En vän jag tänker träffa igen. När vi kan och när det passar. Och precis som jag tidigare skrev till henne, så kommer vi kramas igen, var så säker.

För jag tycker om henne. Mycket. Har alltid gjort det, men ännu mer nu.           

Annonser

13 comments

  1. Det var en kanonkväll! Hoppas vi kan göra om det någon gång. Nästa gång lär det bli iofs bli långkallingar på, för jag höll ju på att frysa häcken av mig på vägen hem!

  2. men assssssså:)*drar in snoret i näsan* torkar tåren* …….fan man kan inte skriva så känslosamma inlägg om mig *snorar igen * som jag skrev till dig *jag är kompiskääääär*

    1. *räcker över, inte bara en, utan en hel hög med servetter* ;-)Inte snora nu, Krull .. Le, var glad och njut av att man kan träffa nån litesådärheltknasigtapropå & tycka om varandra direkt! :DKRAAAM!!

  3. Mysigt, även om jag tycker SAFU är lite töntig som behöver långkallingar för att hålla värmen när han har en sådan het babe vid sin sida.//Herr S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s