Det där om att det spökar i gamla rosa hus

Det knarrade i trappan, kom dofter av terpentin och kaffe. Någon gick över vår uppblåsbara dubbelsäng – inte bara en gång utan flera, köksluckor öppnades, datorn sattes på & stängdes av.

Vi kunde båda känna att vi inte var ensamma. Inte så att vi trodde det var någon som skulle göra oss illa, utan mer att vi bara konstaterade att det måste vara en gammal målare som älskade kaffe och inte riktigt kunde släppa taget om sitt kanske gamla hem.

Varje dag var det olika händelser och vissa kvällar var lite mer obehagliga än andra. Som om energierna ändrades beroende på aktivitet och humör. Och det kändes ganska bra när vi packat bilen och storstädat hela huset kunde åka hemåt efter en, trots alla oförklarliga saker, underbar semestervecka på ön.

Tror nog vårt lilla spöke tyckte det också. Äntligen fick han ha sitt lilla rosa hus alldeles för sig själv.

Annonser

6 comments

  1. De bor i små grå hus också. Fast mina rökte cigarr och sov i min säng. Av någon anledning slutade de ge sig till känna för snart ett år sedan. Huset blev så lugnt och tyst. Inget knarr, inga dörrar som gick upp. Nästan så jag saknar dem. För mina var aldrig ovänliga. De bara var.

    1. Kanske gick vidare då?Förstår känslan av att nästan sakna dom … är de bara ” där ” och harmlösa så gör det ju inget …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s